Adjö är ej föralltid, farväl. Det är inte slut, i mina tankar finns du där finns du alltid kvar.

Texten är från Disney´s Micke och Molle, jag gråter alltid och då menar jag Alltid när den sången startar oavsett hur glad jag är. I dedicate this words to you, Michael.

Hittade en video på Youtube inför MTV Music Award som jag tyckte var så magisk och gav mig gåshud. Såg även när Madonna stod och hedrade och berättade om hon och Michaels vänskap, så fint! Jag pendlar fortfarande fram och tillbaka då det gäller om han är död eller inte, den senaste tiden har jag trott att han fortfarande lever och det har känts lättare, mindre tomt och rätt på något sätt. För dagen då han dog var den mest sogsna och sörjande dagen i mitt liv, men efter den dagen och dagen efter så kunde jag inte längre gråta för det kändes på något konstigt sätt inte rätt alls, precis som att något sa till mig: Varför gråta när han lever?

Sen dess har jag inte kunnat gråta oavsett hur mycket jag har försökt för ibland har jag känt för att bara gråta bort allt. Han kan inte dö, och det är inget bara jag säger, Alla säger det! Jag går lite på samma väg som min mamma som säger: Han har gått under jorden, utan sina barn, sin familj eller vänner. Ingen vet, han vill vara själv nu, han orkade inte mer.

Jag måste tro på det, jag måste. För jag älskar honom innerligt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0