Jag vet vad ni tänker..
"Ännu ett inlägg om vad hon vill ha.." men detta är inget nytt, utan något som har varit lugnt ett tag men som kommer i vågor hela tiden och denna gången är det en bamsevåg som inte har kommit på flera år.
Jag har länge velat ha en chihuahua, en liten fräck hund som får massor med uppmärksamhet på stan för sina små tassar och kaxig attityd. Men det finns något som hindrat det, något som heter Mamma. Jag klandrar henne inte för hon är verkligen inte en hundmänniska, dessutom är hon rädd för dom så jag kan inte bara strunta i det. Men jag tror att den största haken är att dom är dyra och att hon tror att det kommer sluta med att det är hon som får ta hand om den, men så är det inte, bara jag får chansen att bevisa det! Hon tycker redan att det är jobbigt med att ha katt, ni vet: Rensa lådan, städa extra mycket, luktar när hon gjort sina behov, ge mat, nytt vatten, åka hem varje dag för att ge henne allt det där osv. Jag har inga direkta problem med det för jag får så mycket tillbaka av min lilla kisse, det är där djurväns-känslorna tar över, men det tänker inte mamma på, hon ser mest bara problem och att man måste gå upp extra tidigt för att hinna med att sköta om henne innan man ska iväg.
Vi åkte och tittade på chihuahuor för några årsedan och då var vi väldigt nära på att skaffa en, men känslorna gick upp och ner och tillslut blev det inget. Men om jag fortfarande än idag har lust att skaffa en hund så måste det ju vara ett plus eftersom jag nu är äldre och mognare och dessutom är mer medveten om att det blir mycket jobb och tíd med den. Jag nämnde för mamma för bara 1-2 månader sen att jag vill ha en, då var hon inte så emot det och sa mer "Ni får väl skaffa en när ni flyttar hemifrån" Och jag är ju vuxen och vi har ju planer på att flytta inom kort så vad kan hon göra för att stoppa mig liksom? Det känns bara bättre att ha henne på min sida helt enklet och som jag vet kan hjälpa mig om det skulle behövas och kanske passa lilla krabaten vid nödlägen.
Jag är iaf grymt sugen och ett tecken på detta är att jag har suttit på en rekomenderad hundhemsida och tittat på filmer där dom ger tips och råd om mat, skötsel, fara på sommaren (fästingar, alger, eksem m.m) och jag känner verkligen hur intresserad jag är. Har också kontaktat en uppfödare som verkar mycket bra som ska para sin sjukt söta tik (som har det utseendet jag vill att min hund ska ha) till försommaren och då kommer valparna i juli/augusti, sen ska dom vara hos mamma ytterligare 8 veckor ( ca 2 månader) och då blir det till hösten vilket är perfekt för min del, om jag nu inte missat något. Känns allt bra och jag är beredd så är det bara att börja spara =) Wii.
PUSS!
Jag har länge velat ha en chihuahua, en liten fräck hund som får massor med uppmärksamhet på stan för sina små tassar och kaxig attityd. Men det finns något som hindrat det, något som heter Mamma. Jag klandrar henne inte för hon är verkligen inte en hundmänniska, dessutom är hon rädd för dom så jag kan inte bara strunta i det. Men jag tror att den största haken är att dom är dyra och att hon tror att det kommer sluta med att det är hon som får ta hand om den, men så är det inte, bara jag får chansen att bevisa det! Hon tycker redan att det är jobbigt med att ha katt, ni vet: Rensa lådan, städa extra mycket, luktar när hon gjort sina behov, ge mat, nytt vatten, åka hem varje dag för att ge henne allt det där osv. Jag har inga direkta problem med det för jag får så mycket tillbaka av min lilla kisse, det är där djurväns-känslorna tar över, men det tänker inte mamma på, hon ser mest bara problem och att man måste gå upp extra tidigt för att hinna med att sköta om henne innan man ska iväg.
Vi åkte och tittade på chihuahuor för några årsedan och då var vi väldigt nära på att skaffa en, men känslorna gick upp och ner och tillslut blev det inget. Men om jag fortfarande än idag har lust att skaffa en hund så måste det ju vara ett plus eftersom jag nu är äldre och mognare och dessutom är mer medveten om att det blir mycket jobb och tíd med den. Jag nämnde för mamma för bara 1-2 månader sen att jag vill ha en, då var hon inte så emot det och sa mer "Ni får väl skaffa en när ni flyttar hemifrån" Och jag är ju vuxen och vi har ju planer på att flytta inom kort så vad kan hon göra för att stoppa mig liksom? Det känns bara bättre att ha henne på min sida helt enklet och som jag vet kan hjälpa mig om det skulle behövas och kanske passa lilla krabaten vid nödlägen.
Jag är iaf grymt sugen och ett tecken på detta är att jag har suttit på en rekomenderad hundhemsida och tittat på filmer där dom ger tips och råd om mat, skötsel, fara på sommaren (fästingar, alger, eksem m.m) och jag känner verkligen hur intresserad jag är. Har också kontaktat en uppfödare som verkar mycket bra som ska para sin sjukt söta tik (som har det utseendet jag vill att min hund ska ha) till försommaren och då kommer valparna i juli/augusti, sen ska dom vara hos mamma ytterligare 8 veckor ( ca 2 månader) och då blir det till hösten vilket är perfekt för min del, om jag nu inte missat något. Känns allt bra och jag är beredd så är det bara att börja spara =) Wii.
PUSS!
Kommentarer
Trackback
