Ett jobbigt slut men en glimt av framtiden.
När man blir sviken av någon som stått en så nära så länge så blir man rädd, vilka kan man lita på och vilka kan man verkligen lita på? Jag har i så många år blivit sviken och lurad av folk som fått mig att tro att dom kommer finnas där i vått och torrt och alltid kommer finnas vid min sida, men dom visar en helt annan sida när det väl gäller. Varför låter jag mig luras varenda eviga gång? Jag har kanske alltid trott att varje gång har varit annorlunda, men nu vet jag att alla är exakt likadana, och det är synd. Mycket synd.
Men livet går vidare och jag mår bra, jag måste lära mig att förlita mig på rätt personer och kanske inte säga för mycket för man vet aldrig vart det hamnar. Jag tror att den enda man kan lita på till 100% är sig själv, låta sig själv leda sig dit man vill vara och dit man behöver vara just då. Gå på magkänslan och prata med den/dom man verkligen vet aldrig skulle svika en oavsett vad. Har man bara en sån person ska man skatta sig lycklig, för såna finns verkligen inte i varje hörn. Man behöver inte flera stycken för att må bra, jag har en och jag har aldrig känt mig så trygg och älskad.
Jag är inte ledsen för att ha förlorat, jag är ledsen och besviken för sveket men det försvinner med tiden. Man kan inte lägga så mycket energi på något så negativt och ovärt när man egentligen ska öppna ögonen för allt fint man har runt omkring sig. ÄKTA vänner som gör en glad och positiv, en pojkvän som älskar en över allt annat som man planerar en framtid med och som skulle kunna dö för en, bokstavligt talat. Jag börjar lära mig sakta men säkert att jag ska vara glad för det jag har, inte vara ledsen för det jag inte har som en mycket speciell person sa till mig för några dagar sen. Jag har en underbart vacker lägenhet, en pojkvän som älskar mig mer än allt och jag älskar honom minst lika mycket och som jag redan har planerat en framtid med, jag har världens mysigaste och gladaste lilla hund som ger mig så mycket glädje och så många skratt, jag har funnit en ny vän som jag tror att jag kommer behöva i framtiden. Behöver jag fortsätta egentligen? Jag behöver inte er som kastar skit på mig, pratar och gör vidriga handlingar bakom ryggen på mig och sedan skyller ifrån er med så himla dumma ursäkter och som inte kan stå för vad ni har gjort. Jag behöver inte detta och jag förtjänar det faktiskt inte så jag tänker vara stark och vända ryggen mot allt det negativa och blicka mot det positiva som redan står och väntar på mig.
Dessutom vaknade jag av en underbar dröm som jag hade imorse, den hade väl vissa negativa inslag men helheten var helt underbar. Jag delar bara med mig av innehållet till en person men kan säga att drömmen gjorde mig ett snäpp gladare och säkrare för vad framtiden kommer att ge mig och jag tackar så mycket för att jag fick en liten glimt av den ♥
Ni som jag kan lita på, som gör mig glad, som jag kan ha roligt med, som finns för mig. Tack ♥
Men livet går vidare och jag mår bra, jag måste lära mig att förlita mig på rätt personer och kanske inte säga för mycket för man vet aldrig vart det hamnar. Jag tror att den enda man kan lita på till 100% är sig själv, låta sig själv leda sig dit man vill vara och dit man behöver vara just då. Gå på magkänslan och prata med den/dom man verkligen vet aldrig skulle svika en oavsett vad. Har man bara en sån person ska man skatta sig lycklig, för såna finns verkligen inte i varje hörn. Man behöver inte flera stycken för att må bra, jag har en och jag har aldrig känt mig så trygg och älskad.
Jag är inte ledsen för att ha förlorat, jag är ledsen och besviken för sveket men det försvinner med tiden. Man kan inte lägga så mycket energi på något så negativt och ovärt när man egentligen ska öppna ögonen för allt fint man har runt omkring sig. ÄKTA vänner som gör en glad och positiv, en pojkvän som älskar en över allt annat som man planerar en framtid med och som skulle kunna dö för en, bokstavligt talat. Jag börjar lära mig sakta men säkert att jag ska vara glad för det jag har, inte vara ledsen för det jag inte har som en mycket speciell person sa till mig för några dagar sen. Jag har en underbart vacker lägenhet, en pojkvän som älskar mig mer än allt och jag älskar honom minst lika mycket och som jag redan har planerat en framtid med, jag har världens mysigaste och gladaste lilla hund som ger mig så mycket glädje och så många skratt, jag har funnit en ny vän som jag tror att jag kommer behöva i framtiden. Behöver jag fortsätta egentligen? Jag behöver inte er som kastar skit på mig, pratar och gör vidriga handlingar bakom ryggen på mig och sedan skyller ifrån er med så himla dumma ursäkter och som inte kan stå för vad ni har gjort. Jag behöver inte detta och jag förtjänar det faktiskt inte så jag tänker vara stark och vända ryggen mot allt det negativa och blicka mot det positiva som redan står och väntar på mig.
Dessutom vaknade jag av en underbar dröm som jag hade imorse, den hade väl vissa negativa inslag men helheten var helt underbar. Jag delar bara med mig av innehållet till en person men kan säga att drömmen gjorde mig ett snäpp gladare och säkrare för vad framtiden kommer att ge mig och jag tackar så mycket för att jag fick en liten glimt av den ♥
Ni som jag kan lita på, som gör mig glad, som jag kan ha roligt med, som finns för mig. Tack ♥
Kommentarer
Trackback
