31 Januari 2011 och någon speciell person fyller 22!

Hej alla! Det är lite dåligt med kommentarer här, konstigt eftersom flera stycken har klagat på min bloggpaus men det kanske är just det, ingen går in här för dom tror att bloggpausen fortfarande består?

Idag fyller en av mina allra bästa och trogan vänner år, även mitt ex Alex. Stor pojke nu, jag älskar dig otroligt mycket och du betyder allt för mig! Hoppas du får en mysig dag trots att du jobbar till klockan sex ;)

Jag fick kopiera en rätt smart sak från en gammal klasskompis blogg. Ibland får jag bloggtorka och har ingen aning om vad jag ska skriva för det blir ofta samma visa hela tiden: Vad man har gjort idag, vad man ska göra och vad man ser fram emot och vad helgen har att erbjuda så för att både ni som inte känner mig ska få lära känna mig och även ni som känner mig ska lära känna mig bättre så skriver jag upp en lista här på vad jag ska skriva om, en rubrik om dagen. Vad sägs?

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Vem ser jag upp till?
Dag 03 – Min syn på kärlek/första kärleken
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 – Det här är jag bra på
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Mina ambitioner
Dag 11 – Min uppväxt
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Det här saknar jag
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Det här upprör mig
Dag 17 – Det här får mig att må bättre
Dag 18 – Det här får mig att gråta
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Min favoritplats
Dag 21 – Mina rädslor


Om mig:

Sarah heter ju jag, jag fyller 22 år den 18 September och jag är född och delvis uppväxt i Göteborg tills jag fyllde 11 år då jag och min mamma flyttade hit till Alingsås. En mysig stad att bo i, ibland kan den kännas lite väl liten men tänker jag efter är det en perfekt stad för mig att bo i, iaf just nu. Jag har nu bott här i 10 år i år! Jag har precis flyttat till en jättemysig 2a med min Chihuahua Chucky som är 1,5 år. Från gymnasiet och framåt har jag växt mycket som person, förut var jag väldigt tystlåten, pratade mest på tilltal och föredrog att vara ensam efter skolan. Jag trivdes gott och väl i soffan med en Maraboukaka framför tv och film. Jag var lite mulligare i högstadiet och början på gymnasiet, men det ändrades ganska fort då jag började Estet-dans vilket fick mig att tänka mer på hälsa och att må bra och våga ta ett steg fram och säga: Här är jag!
Nu som vuxen, mer säker och mogen kvinna så tar jag saker och ting lite lättare, jag står för vad jag gör och har idag inga problem att gå fram till en person, presentera mig med ett stadigt handgrepp och ha ögonkontakt vilket inte var min starka sida förr. Jag vågar dessutom bjuda på mig själv vilket jag tycker är en aning roligare än att sitta tyst med blicken neråt.

Om jag får nämna några bra egenskaper om mig själv så är det nog att jag är väldigt glad, sprallig och skämtsam när jag är både bland mina vänner och även främmande, jag tycker det är enklare så än att göra det till en pinsam situation om ni förstår. Då bjuder jag hellre på mig själv som kanske hjälper dom andra personerna att slappna av. Jag är också väldigt enkel att prata och ha att göra med, det tycker både andra och jag själv och det gör mig glad. Jag tar gärna intiativ till att hitta på saker och samla lite folk för att göra någonting kul.
Jag är även en väldigt bra personkännare, jag känner av direkt om det är en "bra" eller "dålig" person jag pratar med, om det är någon man ska ha kontakten med eller ej, eller om det är en person man ska dela med sig mycket till eller bara hålla munnen tyst i dens närvaro. Jag märker även väldigt lätt om folk ljuger för mig.

Några dåliga egenskaper jag har är att jag blir lätt nere, deprimerad, orolig och nervös. Jag tänker även alldeles för mycket vilket för saker och ting mycket värre än vad det behöver bli. Det finns folk i min närvaro som påverkar min stress och nervositet vilket jag håller på och arbetar bort varenda dag. När jag känner att jag inte har kontroll över en situation blir jag oerhört nervös, stressad och ledsen. Jag har väldigt lätt för att gråta, jag brukar använda ursäkten att eftersom mamma aldrig lät mig ramla och slå mig eller gråta överhuvudtaget när jag var liten bebis så kommer alla dom känslorna nu på äldre dar^^ När jag är arg, förbannad, pist off whatever så gråter jag. Jag kan brinna av ilska inombords men jag kan aldrig hålla tillbaka en tår när jag är arg, det är något jag hade velat ta bort för jag är rädd att inte tas på allvar om jag ska stå och böla istället för att bestämt stå och säga vad jag tycker och tänker med en bestämt blick.

Allt detta jag har berättat har gjort att jag lider av panikångestattacker. Helt ofarliga men kan kännas och nog se ut  som att man ska dö, vissa av er vet vad jag pratar om och andra ser det som en överdriven reaktion och t.o.m uppmärksamhets-grej. Under tiden då jag hade det som mest så hade jag mycket bra folk och även proffessionellt folk vid min sida, nu för tiden är det betydligt mindre men känslan av att det är påväg kommer lite då och då, men längre än så är det inte just nu. Dom värsta panikångestattackerna jag har haft ser ut såhär: Andningen blir otroligt snabb och man blir nästan pipig i halsen, som om man har astma, sen kommer kallsvettningar, yrsel och skakningar i hela kroppen, gråtattack kommer som består av ren rädsla, sen tappar jag medvetandet och kroppen fortsätter andas i snabb takt och pulsen ökar, sen händer det att jag slutar andas totalt i kanske 1 minut och svimmar, hamnar i någon slags psykos och rätt som det är kan jag vakna till med ett stort och kanske skrämmade andetag (som att jag kommer upp till ytan efter att ha varit under vatten länge). Så kan det hålla på i upp till 1-2 timmar. Efter en stund då någon sitter och håller mig i handen, håller om mig whatever och pratar med mig och försöker "få tillbaka mig" så kommer jag tillbaka sakta men säkert och efter det är det som att man har gråtit en hel natt och inte sovit en blund, man blir fruktansvärt trött och matt i kroppen.

Utöver allt det tråkiga så är det väldigt svårt för mig att Inte vara glad bland mina nära och kära, dom ger mig sån bra energi att jag ibland glömmer av hur jag egentligen mår, det är inte ofta jag behövt lägga på en mask.

Något annat ni undrar, fråga på :)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0